En utsträckt hand
Är inne i en väldigt svår period, kantad av en massa utmaningar.
Den största utmaningen har varit att försöka hålla ihop allt, samtidigt som hela mitt inre sakta har gått sönder.
Livet är inte direkt tåligt emot personliga kriser. Jag har försökt att hålla mig själv ovanför ytan, och det enda som har hänt är att jag blivit tröttare och sjunkit ännu mera.
Till slut i desperation så sträckte jag mig efter min vackra, kraftfulla gudinna.
I min kamp att få det jordliga livet att fungera, så har jag tryckt undan min spirituella sida, och tänkt att det tar för mycket tid och energi.
Såsom alltid när jag sträcker mig efter henne, så tar hon tag i mig. När allt snurrar för snabbt, så behöver jag bara blunda så hör jag henne viska långt där inne;
"Släpp taget. Du måste släppa taget. Din rädsla styr dig och kommer i slutändan att förstöra dig. Vissa saker i livet går inte att kontrollera. Du måste göra dig själv frisk och stark igen. Allting som bryts ner, går att bygga upp igen. Du kommer bli starkare när du väl är klar."
Så jag gjorde som hon sa, jag släppte taget. Jag har nu valt att arbeta mot det jag vill ha kvar, men samtidigt lagt det till högre krafter att avgöra vad i mitt liv som måste försvinna och det som blir kvar.
