Höstdagsjämningen
Äntligen så är det höst!
Både kyla och mörker börjar sakta smyga sig in i både märg och själ...men inte utan att den ger oss en värld fylld av det varmaste färgerna!
Rött och gult, eldens färger, och därmed värme och passions färger. Som ett förlåt för att både den riktiga värmen är borta, och att dagarna nu bara blir mörkare.
Och när dom vackra färgerna är borta och det som är mörkt nu blir bäcksvart, så kommer Hon att istället täcka världen i vitt.
Dagen är helt borta, men istället så blir hela världen vit.
Hon är givmild på det sättet.
Hon tar mycket, som ibland kan kännas som en förlust, men hon ger också något i gengäld om man bara inte är för blind för att se.
Det är en gåva i sig, som folk aldrig verkar tänka på, att få vara en av de få arterna på jorden, som hon har valt till att få vara vaken och vid liv, i den allra hårdaste perioden av året.
Jag är lättad, trots mörker och kyla, att detta året är på väg mot sitt slut. Äntligen så börjar Samhain att närma sig, och ett nytt år är på väg. Kan känna mig smått otålig i väntan på att detta året ska dö ut helt, så jag kan lämna det bakom mig.
Men allt i sinom tid.
